Veckans föremål

    Med risk för att bli tjatiga återberättar vi nu en gammal historia. Men den är så spännande, och passar så bra att plocka upp igen nu då Stora gatan skall få brunnslock med Olof Skötkonungs mynt som förlagor.

    Förutom att det står ”Sigtuna” i en massa fantasifulla stavningar på flera av Olofs myntutgåvor – SITUN, SIDEI, STENETEI, STUE – hur kan vi vara alldeles säkra på att mynten verkligen tillverkats här?

    Det vet vi tack vare en blybit som hittades 1991 i kvarteret Urmakaren, bredvid Stadshotellet. På den har en myntmästare testat en nytillverkad myntstamp innan den användes. En myntstamp är den stämpel av stål som mynt präglas med. Fyndet gjordes i resterna av en byggnad med spår av rikt och exklusivt hantverk, uppenbart kopplad till kungen.

    Stampen som testats då? Fanns det mynt från just denna myntupplaga i museisamlingarna? I början kammade forskningen noll, men snart dök ett mynt upp ur en myntskatt från Kose i Estland som visade sig vara en fullträff. Fyndplatsen säger mycket om kontaktnäten med Baltikum och om hur silver färdades över Östersjön på 1000-talet.

    Myntupplagan är präglad under perioden 1000/5–1020 och texten är oläslig och brukar kallas ”den förvirrade O-stilen”. Stampavtrycket finns hos Ekonomiska museet i Stockholm och fotot är taget av Gabriel Hildebrand.

     

    Frågor? Kontakta gärna Anders Söderberg