Det är inte bara inne i staden det begås arkeologi så här i allhelgonatid. Just nu genomför Arkeologgruppen en arkeologisk undersökning vid den rivna gamla brandstationen norr om Mariakyrkan. Här har två mörka, kolfyllda nedgrävningar framkommit. I anslutning finns järnspikar, markerade med gula pinnar på bilden. Mycket talar därför för gravar där de döda lagts i spikade träkistor. Men undersökningen är inte färdig och tolkningen är preliminär.

Platsen undersöktes 2007 av Sigtuna Museum. Då påträffades fyra troliga skelettgravar från sen vikingatid, varav två innehöll kol. I den ena fanns ett mer än fem centimeter tjockt kollager. Sådana kolfyllda skelettgravar är i övrigt okända från Sigtuna, men finns bland annat i Lund. En lämning kan vara en av gravarna från 2007. Den andra kan vara en tidigare okänd grav.

Kol och eld förekommer på olika sätt i gravar från kristnandets tid. I Sigtuna finns gravar med mindre koldepositioner. På landsbygdens gravfält finns också gravar där kolbitar medvetet lagts ned, liksom små brasor invid graven eller att man eldat ovanpå kistan.

Att förbinda kol och eld med begravningar har rötter i förkristna traditioner, men levde vidare under äldre kristen tid. När kroppen inte längre brändes på gravbålet kan livskraften ha uppfattats finnas kvar. Eldrelaterade praktiker kan då ha fungerat som en sorts ställföreträdande kremering – ett sätt att binda den döde till graven och skydda sig mot gengångare.

Kolet kunde också ges en kristen betydelse. Kyrkliga föreskrifter berättar att kol kunde markera gravplatsen. Kolet förmultnade inte och visade att platsen redan innehöll en grav, så att kroppen kunde ligga ostörd i väntan på uppståndelsen. Kolfyllda gravar har också satts i samband med Sankt Laurentius, som enligt traditionen led martyrdöden på halster över glödande kol. I Sigtuna finns Sankt Lars ruin (Laurentius), invigd till detta helgon.

Vi vet ännu inte säkert om lämningarna är gravar – och ännu mindre vad kolet i så fall betydde. Men de kan ge oss en inblick i kristnandet, när äldre seder levde vidare, förändrades och fick nya kristna betydelser.

Undersökningen fortsätter – vi lär få anledning att återkomma.