Kan i högsta grad förknippas med vårt museums historia. Upptäckten av denna koppardosa – vid trädgårdsarbete år 1911 i Olof och Ola Palmes trädgård i Sigtuna, i nuvarande kvarteret Koppardosan (uppkallat efter föremålet) – väckte på allvar Olofs intresse för Sigtunas arkeologiska lämningar och kom i förlängningen att leda till inrättandet av Sigtuna Fornhem – föregångaren till dagens museum – år 1916.
Eftersom Fornhemmet inte fanns när dosan hittades tillfördes den Historiska museet, där den fortfarande finns med inventarienummer 14513.
Dosan har en mycket känd runinskrift, som i nusvensk tolkning lyder: ”Djärv fick av en man från Samland dessa skålar … Och Värmund ristade dessa runor. Fågeln sönderslet den bleke rövaren. Jag märkte på likgöken (= korpen, asfågeln), hur han svällde.”
Samland är halvön nordväst om dagens Kaliningrad. Ordet i inskriften har även tolkats som Semgallen, ett område i dagens Lettland och Litauen.
”Skålar” avser en liten handhållen balansvåg med två vågskålar, som användes under vikingatid och medeltid. Inskriftens avslutande del tolkas som en besvärjelse mot tjuvar och visar att man ville skydda sin våg. Mer exklusiva fodral i kopparlegering är kända i ett mindre antal exemplar från Norden. I andra fall har vågar skyddats genom enklare fodral av exempelvis näver, läder eller tyg.
En runinskrift på ett kopparbleck från skånska Vä, som ursprungligen suttit på ett liknande fodral, anger att ”Götvid gav detta skålhus åt Gudfrid”. Vi lär oss åtminstone två saker:
A) Föremålen kallades ”skålhus”, alltså ungefär ”våghus”. Ledet ”hus” är släkt med vårt ord ”hysa”, med betydelsen ungefär ”omslutning, skydd”, som i ”kärnhus” för den del av ett äpple som hyser kärnorna.
B) Våghus med vågar har varit värdefulla och har uppenbart kunnat ges bort som gåvor, antagligen i förtroendeskapande syfte mellan handelspartner. Att vågar under vikingatiden ofta förekommer som gravgåvor understryker deras stora betydelse för enskilda personer.
Med vågen kunde man både skapa och skydda en förmögenhet – en inte oviktig egenskap i vikingatidens samhälle.
Foto: Ola Myrin, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
