Veckans föremål

Här är ett miniatyrankare av bly från den stora Sigtunagrävningen 1988–90. Det hittades i lämningar efter ett hus daterat till tidigt 1200-tal, men som var stört av senare omgrävningar. Ankaret är 8 centimeter långt och försett med en ögla i skaftet. Kanske har det burits som ett hängsmycke?

Miniatyren avbildar ett stockankare – alltså ett klassiskt järnankare. Ankare av den typen var under vikingatiden dyrbara och användes för större och exklusivare fartyg. För mindre och enklare båtar användes mer primitiva ankaren, till exempel tunga stenar omlindade med rep.

Ett riktigt stockankare av vikingatida typ påträffades 1961 vid schaktning i Hamngatan. Det är 1,7 meter långt och har uppenbart hört till ett stort fartyg. På miniatyrankaret finns underst (i centrum av kronan) ett hål för en ring (trippring). På det riktiga ankaret finns ringen fortfarande kvar. Där har en lina (tripplina) fästs för att kunna lossa det tunga ankaret från botten då man lättat ankar.  

Utöver vårt miniatyrankare finns ett knappt tjugotal liknande miniatyrankaren av bly – av lite varierande utseende och storlek – kända från sydvästra Östersjöområdet. Minst tolv har påträffats i den vikingatida staden Hedeby på södra Jylland. Där har man också hittat ett fragment av en gjutform för sådana ankaren. Enstaka miniatyrankaren finns även kända från Hedebys efterträdare Schleswig, från Wolin och Usedom på södra Östersjökusten samt Strandby på norra Jylland.

Miniatyrankarna tolkas som antingen religiösa symboler (hedniska eller kristna) eller någon form av kännetecken knutna till handelsmän eller handel, till exempel för att visa att man tillhört en viss sammanslutning (ett gille) alternativt som bevis på att man erlagt tull- eller hamnavgift.

Frågor? Kontakta gärna Anders Söderberg.