Precis just nu pågår en arkeologisk undersökning i Hamngatan i Sigtuna med anledning av en vattenläcka. Insatsen genomförs av Picea Kulturarv. I schaktet har välbevarade lämningar av en del av ett hus kommit fram – och därför får huset bli veckans föremål!

Utifrån fynd av bland annat keramik kan huset antas ha existerat under 1000- eller 1100-talet. Huslämningen är typisk för äldre Sigtunatid. Huset har brunnit.

På fotot är norr – och Stora Gatan – uppåt. Tydligast syns stensyllen, raden av stenar som husets syllträ, den understa stocken i väggen, har vilat på. Huset har haft lergolv, som syns som ett grått lager direkt till vänster om stensyllen.

Takstommen har varit av trä. Ovanpå den har näver och utskurna grästorvor lagts till ett torvtak. Rester av det brunna taket syns i schaktväggen längst bort. Vid branden har sanden i torven färgats gulorange genom järnutfällningar, medan takträet förkolnat och syns som ett tunt svart stråk under torvlagret.

Ovanför huslämningen finns ett tjockt sandlager som vi ännu inte vet vad det är. En möjlighet är att det är ett ”transgressionslager”, avsatt när platsen tillfälligt stått under vatten. Sådana lager har påträffats på flera platser i Sigtuna och brukar dateras till 1100-talet. De har tolkats som spår efter en period då Mälarens vattennivå steg och strandlinjen försköts upp över tidigare torr mark.

I hörnet nere till höger syns ytterligare några stenar. De kan tillhöra syllen till ännu ett hus. Om det stämmer är avståndet mellan husen cirka 60 centimeter – ungefär en aln – vilket kan tyda på att en tomtgräns gått här. Mellan husen har då funnits ett så kallat dropprum, som bland annat haft en dränerande funktion: regnvatten från taken kunde falla mellan husen och ledas bort i stället för att rinna ned intill syllarna. När undersökningen är färdig och ritningar, fynd och prover har gåtts igenom kommer vi sannolikt att veta betydligt mer om platsen och huset, dess användning och datering.