Veckans föremål

Här är jultomtens ryktskrapa som han brukar rykta renen med. Den ser gammal ut för den har varit länge på museet och den var gammal redan då den kom hit. Lika gammal som tomten.

Hur gammal är jultomten då? Det finns de mest skilda uppgifter. De skandinaviska gårdstomtarna går tillbaka till de fornnordiska landvättar som beskrevs av Sturlasson på 1200-talet men som är mycket äldre än så. Ni vet de där vresiga små figurerna som kunde få lyckan att vika från hela bygden om man inte var snäll mot gårdens djur.

Sedan har vi den amerikanska tomten, Santa Claus som har röda kläder och säger ”ho ho ho”. Han har sitt ursprung i biskop Nicolaus som levde i Mindre Asien på 300-talet. Biskopen skall ha varit snäll och givmild, så på så vis är han ju en utmärkt förlaga till den vänlige jultomte som kom till under 1800-talet.

Som om det inte räckte har också vi den mixade versionen, den på Jenny Nyströms julkort från 1800-talets slut. Han är en sammanslagning av både gårdstomte och S:t Nicolaus. Och han har säkert en mystisk släktskap med julbocken med, som ju var den som bankade på dörren på julaftnarna innan den skäggige gubben tog vid. Hur som helst, tack vare sammanslagningen blev den vresige gårdstomten plötsligt riktigt fridsam och rumsren. Julbocken, för övrigt, kan faktiskt ha en medeltida anknytning till S:t Nicolaus, som följeslagare till denne.

Verkar släktträdet snårigt? Ja, arkeologen skulle nog ha satt ned foten tidigare och berättat om ryktskrapan istället. Men det får bli en annan gång, för nu tog utrymmet slut här. Förresten är den nog inte jultomtens överhuvudtaget.

Men den är alldeles säkert medeltida i alla fall.

Frågor? Kontakta gärna Anders Söderberg